Naturligt kapital

Inom ekonomin är kapital en av de viktigaste produktionsfaktorerna . Begreppet kapital hänvisar till den uppsättning tillgångar som kan användas för att producera flera varor och tjänster.

Generellt omfattar mätningen av kapital varor som verktyg eller arbetsutrustning, maskiner, byggnader, vägar etc. Eftersom summan av dessa olika typer av varor är nästan omöjlig, har ekonomer valt monetär värdering och aggregering.

Begreppet och den empiriska mätningen av kapital har utvidgats till den ekonomiska värderingen av mänskliga förmågor (humankapital), såväl som fördelarna med naturen (naturkapital).

Daly Costanza och Herman Daly definierade i sin artikel "Natural Capital and Sustainable Development" (1992) naturkapital som varje bestånd som genererar ett flöde av naturliga varor och tjänster över tid.

Detta naturliga bestånd inkluderar mineral-energireserverna, mångfalden av växter och djur i en region; samt markens bördighet, tillgång till sötvatten, luftkvalitet, underhåll av biogeokemiska kretslopp (kol, kväve, etc.) och klimatstabilitet.

Kvantifiering av naturkapital

Enligt Gómez-Baggethun och de Groot (2007) är de olika metoder som används för att kvantifiera naturkapital:

• Tillvägagångssätt baserade på mänskliga preferenser:
  • Marknadsvärdet försöker bestämma det monetära priset för varje vara eller tjänst på marknaden. Relaterat till begreppet externa effekter.
  • Sociokulturell uppfattning inkluderar sociologiska aspekter såsom identifieringen av en kultur eller ett samhälle med det territorium (orografi och hydrografi) där den lever.
  • Gruppöverläggningar pekar på ett socialt val som lägger till befolkningens preferenser. Många människor kan tas i beaktande, men det gör beslutsfattandet ännu svårare.
• Tillvägagångssätt baserade på fysiska kostnader:
  • Den mark- eller havsyta som kommer att användas för olika ekonomiska projekt mäts för att uppskatta mängden växter och djur som finns i området.
  • Kvantifieringen av energikostnaden för de olika produktions-, distributions- och konsumtionsprocesserna hjälper till att hitta ögonblick då det finns en större energiförbrukning och den kan sparas.
  • Den biogeofysiska värdeansatsen relaterar ekologi, biologi och geologi. Med olika mätningar diskuterar forskare om vi redan befinner oss i en ny geologisk era som skulle kunna kallas antropocen eller kapitalocen.

Försämring av naturkapital

Under de senaste 50 åren har det kommit olika rapporter som betonar det kapitalistiska ekonomiska systemets miljömässiga ohållbarhet. Här kommer vi inte att gå in i diskussioner om antropologiska, sociologiska, fysikalisk-kemiska eller geologiska frågor; men ytterst ekonomiskt.

I Inclusive Wealth Report, som utarbetats av ett FN-organ, finner man att trots att tillverkat kapital (som en proxyvariabel för BNP) har ökat så har naturkapitalet minskat över tiden.

Dessa resultat indikerar och belyser ett djupgående problem: den ekonomiska tillväxt som har främjats under många decennier har försämrat naturresurserna. I vissa delar av världen är denna förödelse anmärkningsvärd.

De främsta orsakerna beror på överexploatering av naturresurser, utvidgningen av gränsen för jordbruk, boskap och fiske, den återkommande användningen av fossila bränslen (kol, olja och gas).

De främsta konsekvenserna är erosion, ökenspridning, vatten- och luftföroreningar, accelererad förlust av biologisk mångfald, smältande glaciärer, stigande havsnivåer och förändrade biogeokemiska kretslopp.

Av dessa skäl verkar utsikterna för många människor mycket dystra. Det bör dock noteras att FN:s medlemsländer har ansträngt sig för att enas om gemensamma mål. Målen för hållbar utveckling insisterar på att ta hand om terrestra och marina ekosystem, och därför på att bevara naturkapitalet.

Referenser

Gómez-Baggethun, E. och de Groot, R. (2007). Naturligt kapital och ekosystemfunktioner:
utforska de ekologiska grunderna för ekonomin. Ekosystem. Vol 3, sid. 4-14.