Klasskampen är ett begrepp som tillhör socialismen och är dess teoretiska grund. Den slår fast att dess existens är nödvändig, och placerar arbetar- eller arbetarklassen och den kapitalistiska bourgeoisin som antagonistiska partier.
Principen om klasskamp i ett samhälle eller en ekonomi är hörnstenen i den förståelse eller studie av verkligheten som utförs av socialistiska, marxistiska och kommunistiska teorier.
Förekomsten av en viss spänning eller konflikt mellan olika samhällsklasser (proletariat kontra kapitalistisk bourgeoisi) är en tillräcklig orsak till omorganisationen av en stat med socialismen som axel och utjämningen av varje individ mot staten.
Historisk uppfattning om klasskampen
Trots att detta begrepp är markant socialistiskt och brett utvecklat i Marx eller Engels teorier, påpekas det i dessa att klasskampen historiskt sett har funnits långt innan det kapitalistiska samhällets uppkomst till följd av industrialiseringen.
På så sätt förstås fenomen som slaveri eller förekomsten av feodala regimer med deras motsvarande vasaller eller allmoge som tydliga exempel på förekomsten av ojämlikheter i olika samhällen över tid.
Samtidigt är det värt att nämna att det finns olika uppfattningar och föreställningar om klasskampen. Således kan vi hitta den anarkistiska, konservativa och marxistiska visionen. Ur den anarkistiska uppfattningen bygger klasskampen på ursprunget till den term som myntats av Nicholas Machiavelli. Den konservativa visionen å sin sida är inte präglad av något historiskt ögonblick, eftersom den bygger på tanken att de fattigaste klasserna försöker berika sig själva och förändra sin sociala status. Slutligen är den marxistiska visionen tydligt präglad av Karl Marx’ arbete, som etablerar sin egen vision av ämnet.
Mål för klasskampen
Ur en socialistisk teoretisk synvinkel förutsätter förekomsten av klasskamp att vissa mål uppnås:
- Sociala, politiska och ekonomiska framsteg kan endast uppnås genom klasskamp och uppnåendet (i sitt slutliga tillstånd) av proletariatets diktatur.
- Det är nödvändigt att placera antagonistiska element i ytterligheter: proletariatet som erbjuder sin förmåga att arbeta mot den borgerliga klassen som äger produktionsfaktorerna på en viss plats och använder de förra.
- Det enda sättet att avskaffa kampen är genom att upprätta ett jämlikt och klasslöst samhälle. För socialismen talar vi om proletariatets diktatur med hjälp av en revolution.
- Det nödvändiga steget före detta mål skulle vara utvecklingen av motsvarande klassmedvetenhet.