Euro är den officiella europeiska valutan som är verksam i de flesta länder i Europeiska unionen sedan 2002.
Som planerat på 1980-talet med skapandet av Europeiska unionen, som härrörde från den tidigare Europeiska ekonomiska gemenskapen, integrationen av länder i politiska, ekonomiska och sociala termer, särskilt socio-politisk integration och skapandet av en inre marknad Europeiska unionen, förutsatt i på medellång sikt skapandet av ett gemensamt ekonomiskt område vars valuta skulle vara densamma för alla länder som ingår i EU.
På detta sätt, när den politiska och ekonomiska unionen väl hade genomförts, måste penningpolitiken styras av samma enhet, Europeiska centralbanken (ECB), som skulle efterträda varje lands nationella monetära politik fram till dess, och som skulle vara ett steg längre i skapandet av ett europeiskt federalt system, före harmonisering och skatteunion, vilket är det sista steget som saknas för en total union.
Att sätta euron i omlopp
Euron sattes i omlopp den 1 januari 2002, men den hade varit officiellt i drift sedan 1 januari 1999, då alla nationella valutor i de flesta europeiska länder var kopplade till euron till ett fast pris, baserat på värdet och styrkan av varje mynt. På så sätt är det tänkt att bilda samma ekonomiska subjekt för resten av världen, gynna transaktioner mellan medlemsländer och skapa en valuta stark nog att möta den globala dominansen av dollarn och det brittiska pundet.
Men även om den föddes med stora förväntningar, har de makroekonomiska skillnaderna mellan medlemsstaterna, styrkorna i varje ekonomi och den starka globala finanskrisen placerat euron i en begränsande situation under några år, till och med föreslagit att den skulle upplösas och att något land nått till överväga möjligheten att överge euron och återställa dess gamla valuta.
Trots ovanstående har den gemensamma valutan varit en fördel i mobiliseringen av kapital, varor och handel, en situation som kommer att formaliseras när alla länder går med i den monetära unionen.
Länderna som delar euron